Får man gå ut på en tia i Vändtia?

Ingen av varianterna är mer riktig än den andra. Vändtia har ingen officiell regelbok, så det som gäller är det ni kommit överens om.

Tian och tvåan är de enda korten som gör något utöver sin valör, och båda pekar framåt i spelet:

• Tian vänder bort högen och ger samma spelare turen igen.
• Tvåan låter nästa spelare lägga vilken valör som helst.

Därav invändningen: lägger du din sista tia får du turen igen, men har inga kort kvar att lägga. Vissa sällskap tycker att det är ologiskt och kräver därför ett vanligt kort som avslutning.

Motargumentet är praktiskt. Kräver ni ett vanligt sista kort tvingas en spelare ibland hålla kvar ett kort bara för att få avsluta, vilket drar ut på rundan utan att göra den roligare.

Hur tian och tvåan fungerar i övrigt står på sidan om specialkorten.

Det här är den vanligaste varianten av frågan, och den som oftast dyker upp mitt i en runda.

Vår variant: tillåtet. Du lägger tian, högen vänds bort och rundan är slut för dig. Att tian normalt skulle ge dig turen igen spelar ingen roll, eftersom du inte har några kort kvar.

Strängare variant: otillåtet. Du måste spara ett vanligt kort till sist, och tian får alltså inte vara ditt sista kort.

Spelar ni med den strängare regeln ändras strategin i slutet: tian blir ett kort du måste bli av med i tid. Mer om det i avancerad strategi.

Vår variant: tillåtet. Tvåan läggs, rundan är slut för dig, och nästa spelare fortsätter på högen som ligger kvar – nu med fritt val av valör.

Strängare variant: otillåtet, med motiveringen att tvåans funktion är att öppna för nästa spelare och att den funktionen inte ska kunna bli en bieffekt av att någon går ut.

I praktiken spelar skillnaden mindre roll än för tian, eftersom tvåan lämnar högen kvar. Nästa spelare får en fördel oavsett.

Här är svaret nästan alltid ja. Esset är spelets högsta vanliga kort och har ingen särskild funktion – det bär ingen effekt som skulle gå förlorad.

Vår variant: tillåtet. Strängare variant: också normalt tillåtet, eftersom begränsningen brukar gälla specialkort och esset inte är ett sådant.

Frågan brukar komma från spelare som hört talas om regeln för tior och tvåor och vill kontrollera hur långt den sträcker sig. Svaret är: inte till esset.

Ta frågan vid given, inte när någon står med en tia kvar. En mening räcker:

Spelar ni med nya deltagare är den tillåtande varianten enklare att lära ut – det finns ett undantag mindre att komma ihåg.

Hela jämförelsen av husregler tar upp fem andra punkter som också är värda att bestämma i förväg, bland annat vem som börjar och vad som händer efter en tvåa.